För 65 år sedan var Slakthusområdet hem för Margaretha Olsson och hennes familj. Nu, för första gången, återvänder hon till sin barndomshem, en plats som för henne var en stor lekplats. De välkända tegelhusen står fortfarande kvar, men de har nu bytts ut mot nya ljud, dofter och människor. Slakthusområdet håller på att utvecklas till ett centrum för mat och kultur.
Doften av grillat amerikanskt, mexikanskt och afrikansk soulfood sprider sig längs områdets gator. Det lokala bryggeriet har öppnat en ölbar och det första urbana vineriet i landet serverar sina egna viner. På andra sidan gatan pågår aktiviteter i kafferosteriet, ysteriet och tvålbutiken. Samtidigt är andra delar av Slakthuset i ombyggnation, med vägbyggen och renovering av fasader och fönster.
Förändringarna drivs av fastighetsägaren Higab, som vill göra Slakthuset till en plats för kreativitet och experimenterande. Här ska småskalig produktion, restauranger och kultur samlas, samtidigt som husen och områdets själ bevaras.
På 1950-talet var Slakthuset ett nav för Göteborgs slakt- och köttproduktion, med landets största kapacitet. Djur fraktades hit via godsvagnar och lastbilar, och området var omgivet av höga staket. Margaretha Olsson bodde här med sin familj i en trerumslägenhet mellan 1955 och 1959. För henne var området något helt annat än slaktproduktionen – en plats full av lek och upptäcktsfärder. Tillsammans med sin vän Inger Eriksson brukade Margaretha leka i godsvagnarna, bygga labyrinter med kabeltrummor och utforska området.
Lägenheten där Margaretha bodde har nu blivit ett gatukök, men vissa detaljer i byggnaden är sig lika. De sex lägenheterna som en gång var tjänstebostäder har nu förvandlats, med enbart bottenvåningen ombyggd.
Trots de tuffa arbetsförhållandena i Slakthuset trivdes familjen här. Margarethas pappa arbetade som eldare i Slakthuset, en plats han aldrig skulle lämna. Han arbetade där tills han gick bort 1977, och under hela den tiden var området som en stor familj för honom.
Efter att ha flyttat till Fjällbo i Utby 1959, och trots omställningen, har Margaretha bevarat minnen från Slakthuset, bland annat en grind från området som pryder hennes nuvarande hem.
När hon återvänder till det gamla området ser hon förändringarna, men gläds över att så många byggnader har bevarats och att området fortfarande har ett levande hjärta.