Det svenska strandskyddet har under decennier kritiserats för att ha skapat en obalans mellan äganderätten och miljöintressena. Strandskyddet är en av landets mest omfattande områdesskydd, där markägares rättigheter ofta kolliderar med behovet av ett starkt miljöskydd. Syftet är att skydda strandnära miljöer och säkerställa allmänhetens tillgång till dessa områden. Samtidigt upplever många fastighetsägare att reglerna kring strandskydd gör intrång i deras äganderätt och begränsar användningen av deras egen mark. Denna konflikt skapar ofta långa rättsliga processer och osäkerhet för fastighetsägare.
Strandskyddets historiska roll
Införandet av strandskyddet syftade till i huvudsak att öka allmänhetens tillgänglighet till stränderna. Strandskyddet infördes som ett skydd mot privatisering av stränderna och för att skydda känsliga ekosystem. Med sin grund i Miljöbalken sträcker sig skyddet generellt 100 meter från strandlinjen men kan utökas till 300 meter, vilket har gjorts i många kommuner runt om i landet.
”Strandskyddet är viktigt för att bevara den biologiska mångfalden och trygga allmänhetens tillgång till stränderna, men hur det tillämpas i praktiken är en annan sak,” säger jur.kand. Giedre Jirvell, som arbetat med strandskyddsärenden i snart tjugo år. Hennes juridiska erfarenhet, som inkluderar flera uppmärksammade fall i bland annat Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt, har lyft fastighetsägarnas perspektiv och utmanat strandskyddsreglernas tillämpning. ”Det är viktigt att den svenska tillämpningen av strandskyddslagstiftningen respekterar äganderätten, såsom den stadgas i Europakonventionen,” understryker Jirvell.
Fastighetsägarnas situation: Mellan lagens krav och egna rättigheter
Att söka dispens inom strandskyddade områden kan vara en tuff och tidskrävande rättsprocess. ”Det finns en utbredd känsla bland berörda fastighetsägare av att systemet kör över markägarnas rättigheter,” menar Jirvell. Många fastighetsägare upplever att deras rättigheter åsidosätts av ett regelverk som inte tar hänsyn till markens faktiska förutsättningar eller värde.
Jirvell har drivit flertalet fall där dispens från strandskyddet beviljats och förelägganden om utrivning upphävts. Hon menar att såväl lagstiftningen som dess tillämpning behöver reformeras. ”Dispensprövningen är ofta både oproportionerlig och tar inte tillräcklig hänsyn till markens historiska ianspråktagande, särskilt i områden där det varken finns känsliga arter eller speciella rekreationsvärden,” säger hon.
Strandskyddets framtid i en föränderlig miljö
Klimatförändringarna skapar ett nytt tryck på Sveriges kust- och strandområden, där havsnivåer stiger och erosion hotar både natur och kustsamhällen. Miljöorganisationer pekar på att strandskyddet är viktigt för att bibehålla naturvärden och förhindra oreglerad exploatering. Men enligt Jirvell behöver lagstiftningen bättre balansera miljöskyddet med fastighetsägares rättigheter. ”Vi behöver en modell som är anpassad till varje områdes unika förutsättningar. Det skulle skapa en mer rättvis och effektiv lagstiftning,” säger hon.
Mot en mer rättssäker lösning
Jirvell menar att lösningen på problemet innebär en mer differentierad och förutsägbar strandskyddslagstiftning, där regler anpassas utifrån områdets naturvärden och samhällsnytta. ”För att skapa rättvisa och öka förutsägbarheten i processen behöver vi ett system som definierar tydliga förutsättningar för dispens och tillämpning. Det skulle minska osäkerheten och skapa en hållbar lösning både för miljön och för fastighetsägarna.”
Hon framhåller att ett mer flexibelt strandskydd skulle kunna erbjuda starkare skydd där det verkligen behövs, medan områden utan betydande naturvärden ges större frihet. ”Strandskyddet måste anpassas för att vara både miljöeffektivt och rättssäkert,” avslutar Jirvell.
